Jag är inte den mest utåtriktade personen, jag gillar inte när det är för mycket fokus på mig. Jag är sjukt blyg utav mig och tar inte gärna det första steget. 
I år har jag vart tvärtemot allt det där. Jag har vart utåtriktat, tagit initiativ och verkligen, verkligen försökt att inte vara så blyg utav mig. Våga ta plats.
 
Jag kan väl säga att det har funkat, på gott och ont. Jag har fått idioter på mig. Jag har vart med i jobbiga diskussioner som jag kanske inte hade vart med i annars. Och efter att ha börjat skolan har jag nu insett att drömmar kräver hårt arbete. Jag är väldigt villig till att ta mig an whatever, efter denna hårda höst. 
Mycket arbete har det vart. Mycket gråtande på kvällar för att temopt har vart så jävla högt. Funderingar på över om jag kanske bara ska ge upp. Bli städare eller vadfan somhelst. 
 
Men min dröm är nära nu, den flåsar mig i ansiktet. Samtigt som det är min största dröm så är det även min största mardröm. Vad gör jag efter att jag har fått det jag velat ha?
Tänk om det inte är nog?
Klart det inte kommer att vara nog. Jag måste hitta något annat.
 
Som sagt, hösten har inte vart någon dans på rosor. Alls. Den har vart mörk, slitsam och stundtals jävlig. 
Jag har ägnat helgerna åt att dansa bort endel utav den jobbiga prestationen, för att orka en vecka till. Och jag har lyckats. 
Jag tänker fortsätta min vår såhär. Men ta det ett steg längre, bli snabbare, hårdare, jävligare och med mer attityd.
 
Som min lärare säger "Du får inte vara så feg". 
 
Jag tänker inte vara feg något mer. Inte når det kommer till någonting alls, jag vågar. Jag kan. Ni andra som säger annat kan hålla käften. 
Mode, Musik,,