Mitt singelliv är on point just nu. Jag har rejected män på löpande band, vart på dejter och inte vart på dejter. Den sista jag var på är nog den mest katastrofala. Varför?
Jooo.. För att:

1. Jag var otaggad från början. 
2. Han tog mig till universeum och där finns det för mycket kul att kolla på. Jag blev mer intresserad av fiskarna än hans doktorsavhandling.
3. Han började prata med dom som jobbade där mer än mig. 

Så ingen var egentligen intresserad av att lära kännas. 

Sedan gick jag och lipade hos mina vänner och berättade läget. Men vi kan säga att det var fifty- fifty. Jag fick iallafall gå på universeum. 

Mina vänner tycker att jag har för höga krav på min "drömpartner". 
Phaaaaaaa..! 
Då borde dom veta att jag kärat ner mig i en person som inte uppfyller någon av mina förväntningar. PLUS ATT HAN ÄR TVÅ ÅR YNGRE. 
VAD HÄNDE LIKSOM! 

Jag ska inte prata för mycket om honom för då blir detta en jävla novell. Fy fan vad jag saknar honom. Alltså inte doktorskillen utan min ma.. Jag menar han jag är kär i.
(Han ska bli min)
Jag försökte ta mig härifrån, det gick inte. Istället är jag tillbaka.

Så vad har jag gjort i ett år?

1. Gett upp mina drömmar om mode
2. Dejtat tusen jävla idioter
3. Legat med en person jag inte borde legat med
3. Blivit kär i samma person som jag inte borde legat med
4. Fått psykbryt på psykbryt
5.  Blivit dum i huvudet
6. Börjat ta hand om min kropp (skaffat pt)
7. Drömt om mode igen, bestämt mig för att det är mitt liv jag lever och att jag får ta mig till min dröm hurfan jag vill
8. Bestämt mig för att det får ta sin tid
9. Avslutat en väldigt nära vänrelation. Men det var bra för den förgiftade bara mig. Sista gången nu var det inte ens jobbigt. 
10. Blivit med barn...


SKOJA, FÖR INGEN JÄVEL VILL LIGGA MED MIG