Det var en lördag i sen oktober. Min kompis hade bjudit med mig på en fest en vecka innan som jag helt hade förträngt. Jag hade funderat hela dagen på att ringa återbud eftersom jag verkligen inte var på humör för att träffa nya människor. Jag hade dessutom precis gått bananas framför spegeln och typ klippt av allt mitt hår (typ). 
 
Han ringde precis innan jag själv skulle ta taget och säga "Nope, momma's staying home 2nite". Ville kolla att jag var på och jag tänkte "Fuck it, jag hakar på". 
Jag drog på mig min fulaste klänning/tröja, drog kammen genom håret och tog med mitt vin jag hade köpt. 
 
Festen var inte långt ifrån mig så jag tänkte att jag isåfall bara kuna glida hem om det var tråkigt. När jag väl kom dit var det lite som att färdas tillbaka till 1998. Lokalen var fylld med ballonger, dansgolvet lystes upp av samma typ av ljus man hade på sånnadär Hotspace Diskon. Det enda som saknades var rökmaskin.
Folket var verkligen inte av min typ, alla tjejerna var uppstylade och Avenynfixade och jag kände mig verkligen bara off. Det gjorde min vän också. Vi kom överens om att vi skulle stanna en stund, sedan dra vidare. 
 
Vi sippade vin, åt lite godis och var allmänt uttråkade. Tills Andreas kompisar kom. Hon hade följe med två andra killar, men dom märkte jag inte förrens senare. 
 
Kvällen gick och sedan ville vi dra vidare. Tjejen och en av killarna hon hade kommit med följde med oss till en pub inne i stan. Jag hade pratat lite med den ena killen på festen och tänkte mest bara att han var dryg som fan och att jag skulle ta ner honom på jorden. Yes, ibland har jag den dåliga ovanan att bara bli allmänt otrevlig emot nytt folk. 
När jag märkte att han skule följa med oss blev jag lite irriterad eftersom jag upplevt honom som sjukt otrevlig. Senare nu i efterhand fick jag veta att han tänkte att jag skulle gå igång på att han var så otrevlig. Ett litet "The Game Light"- situation alltså. 
 
Fast efter ett tag tänkte jag att han nog inte var så dum ändå, plus att jag trodde han var upptagen. Så jag kunde lika gärna vara trevlig och inte skapa dålig stämning. 
Fast han var inte upptagen. 
Dessutom var han fin, väldigt, väldigt fin. Vi började prata på puben och efter det kände jag att han var ganska så speciell. Inte efterbliven speciell, utan.. Ja.. Jag ville väl kanske iallafall pyttelite se honom igen efter det.
 
När han sa att han skulle gå fick jag lite panik, han hade inte frågat efter mitt nummer och skulle han ens göra det?
Inte..?
FUCK!
"HALLÅSKADUGÅDUKANVÄLLTAMITTNUMMER???!?!?!?!?!?!?!?!?!!"
Ja, jag frågade om han vill ha mitt nummer. Det händer typ aldrig. Men som sagt, han var något extra och jag som aldrig skulle bli ihop med någon någonsin igen och än mindre försöka hitta någon hittade honom. 
 
Det var så jag träffade Calle, min finaste. Mitt bästa.. Miiiiiiiiit allllllt!!!
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej