Den jobbigaste tiden har börjat för mig, jag kan vakna om nätterna skräckslagen och kallsvettig, det är eftervattnet av vad jag har gjort. Något brottsligt och olagligt känns det som så som jag vaknar upp. 
 
Jag gjorde slut med någon som älskade mig mer än livet, varför i helvete gjorde jag det.
 
En natt drömmer jag att jag försöker få honom tillbaka, men det går inte. i drommen försöker jag nå honom, men han går bara längre och längre bort ifrån mig, Runomkring mig är en tät grön skog, han springer längre och längre bort ifrån mig. Jag springer efter tills någon ställer sig framför mig och blockerar min väg. Jag känner mig direkt hotad och förvirringen är över mig. Plötsligt ifrån ingenstan får jag ett hårt slag i magen och jag vaknar upp i min säng med hjärtat bultandes i 230. 
 
Jag håller andan, för jag vet inte om jag ska andas in eller ut. efter ett tag andas jag in. Sedan ut och mina tårar strömmar ner som en monsun, jag stirrar rakt fram och mina händer greppar efter något att hålla fast vid. jag biter ihop så hårt så att jag tror att min käke ska gå ur led. Jag viskar i tungor för att jag har blivit galen av saknad. 
 
Detta är inget jag önskar min värsta fiende. Att förlora någon man älskar.
Men det är mitt eget fel,
Det är mitt eget fel
Det är mitt eget fel
Det är mitt eget fel
Det är mitt eget fel
DET ÄR MITT EGET FEL
 
DET ÄR MITT EGET JÄVLA FEL!!!!!
 
 

Kommentera

Publiceras ej