Nu när allting är så annorlunda i mitt liv är det så svårt att se dom där mörka jobbiga dagarna. Dom där dagarna som jag nästan inte kunde resa mig upp ur sängen. Eller dom där dagarna som jag bara ville halsa en hel flaska och röka tusen cigaretter. Gnugga ögonen med salt för att jag inte orkade med alla gamla syner som blixtrade förbi. 
Men det går ju inte för det sitter ju inte i ögonen, det sitter i huvudet. Och dom dagarna ville jag bara skrika "sluta för fan jag orkar seriöst inte". 
Tusen gånger med mantran "nu räcker det, nu räcker det, nu räcker det". Men det räckte aldrig. 
 
Dom dagarna är förbi, dom kommer alltid att vara förbi. Jag kommer aldrig mer behöva uppleva att någon sviker mig, att någon inte hör av sig. 
Dom sista var dock inte mitt egna hjärta närvarande i heller. Den sista var det jag som sa nej till. 
 
Egentligen såhär lågt efter är det väl inga att prata om. men det kanske kan vara stöd för andra som går igenom att bli dumpad, hjärtesorg, ilska osv.
 
 

Kommentera

Publiceras ej