Så dör sommaren ut och in igenom min dörr väller hösten in. Blöta löv som jag trampar på och nästan snubblar till som Bambi på hal is.. Okej, skit i det här. Fyfan vad jag hatar att skriva poesi.

Vad gör ni ikväll?

Jag har börjat skolan nu. Första veckan var det lite utav en "get together" med eleverna som går året över mig. 
Hela veckan körde vi lekar och på torsdag gick vi ut. En utav tvåornas kompis var med som inte går konfektionsteknik. 
Vi började prata, men redan då tänkte jag att det var något som inte stämde. För han verkade lite stöddig och mer världsvan än vad jag är. 
Det där med världsvan kände jag passade mig perfekt. Jag vill också bli det.

Ja, stöddig och världsvan bjöd han ut mig på en dejt och jag blev ärligt talat så himla glad för att någon vill göra det. Bara sådär uppochner. Så jag sa tack, vilket han inte fattade varför jag gjorde. Jag förklarade inte, bara nickade.
Så i en hel vecka smsade vi med varandra och jag var bara varm i magen. Bara det, där borde jag väl ha fattat att jag inte borde jag gått på den där dejten.

Spolar fram. Lördag 18.00

Han ringer och säger att hans kompis ska ha dambesök och undrar om han får sova hos mig efter dejten. Jag känner att det kan väl vara okej. Men jag förstår ju direkt att det inte handlar om det. Utan om.. annat. 
Dålig undanflykt deluxe.
Fast vi ska inte bara fokusera på dom dåliga sakerna, det finns bra saker också. 

1. Han är rolig
2. Han är bestämd med vad för arbete han ska skaffa sig i framtiden
3. Vi var ganska lika. 

Under hela kvälle försökte jag verkligen att känna någonting, men det räckte inte hela vägen fram. Vi kollade på filmen Monica Z. Det enda jag kunde tänka på var hur vackert det skulle vara att vara där i filmen än i en biostol bredvid honom. 

VAD ÄR DET MED MIG?!

Hans hand låg på mitt lår under hela filmen men jag kände inte hur det pirrade till i kroppen, hur jag kanske längtade efter att han skulle röra vid mig ännu mer. Jag var fokuserad på filmen hela tiden. 
Hela tiden... 

Under natten försökte han få till det, men jag ville verkligen inte. När han viskade frågan i mitt öra käde jag bara hur hela jag inte ville alls. 
Så jag sa nej.. Inte just nu. Jag fick ta bort hans händer ifrån min kropp fem gånger den natten, till sluta gnällde han lite irriterat att han var kåt. 

"Inte mitt problem", mumlar jag och somnar.
Han försöker inget mer.
Dagen efter vill jag bara att han ska gå, mina föräldrar kommer för att hälsa på under dagen och jag känner inte att dom ska behöva träffa någon vars namn jag knappt minns. 

Och nu är det fredag. jag hörde inte av mig efter träffen för jag visste verkligen inte hur jag på et snällt sätt skulle säga att det var förkastligt. Att jag inte kände något för honom och att allting bara vart sjukt onödigt. 

Han skrev till mig och frågade vad det var något han gjorde fel. Ja.. Vart skulle jag börja.. 

 

 

 

Kommentera

Publiceras ej