För tre år sedan trodde jag att jag gjorde mitt största misstag. Jag gick och blev singel. Hur jag blev det tänkte jag inte ta upp, utan hur jag överlevde dom där febermånaderna av ingenting, strulighet, svartnande tomhet osv.
 
Till en början ville jag ingenting, jag ville bara vara ifred, vilket jag också fick vara. I min ensamhet skapade jag ett nytt liv för mig själv. Jag googlade bilder på nya stilar, klänningar, saker jag kunde sy till mig själv och sånt.
 
När jag åkte hem ville jag bara ha krama, för en gångs skull bad jag om kramar. Jag orkade inte skämmas för att vara ledsen även om det var jag som gjorde slut. 
 
Jag började sen samla ihop alla saker jag hade fått i förhållandet, la dom i en påse och skjöt in dom långt in i garderoben. Ville inte slänga, för jag visste att i stundens hätta kanske man slänger nödvändiga saker. Eller kanske fina saker som man en dag plockar upp och inte minns att man köpte tillsammans. Som typ.. tyg.
 
Sedan började jag lyssna på arg musik, arg djup melodisk musik med fina texter, skrev ned dom, suddade och höll på så.
 
Raderade honom ifrån alla sociala medier och lyssnade på She& Him.
 
Jag frågade mina vänner- efter att jag lessnat på ensamheten i mitt rum på internatet- om deras break-ups. Om dom ville berätta. Vissa är känsliga med det där. Vilket är förståerligt. Annars bad jag dom bara om att prata om något som tyngde ner dem, så att jag kunde tänka på andras problem ett tag och hjälpa dom istället.
 
Sedan gick vi ut, blev fulla och började hitta på bus. Jag var som mest oansvarig tillsammans med dem. För jag visste att jag fick vara det. Jag hade ingen annan att tänka på längre. Bara mig själv och mina nya gränser jag kunde sätta nu.
 
Efter nittio dansnätter och nittio dansdagar kom jag inte längre ihåg det vi hade haft. Det var jag lika glad över :)
 

Så dör sommaren ut och in igenom min dörr väller hösten in. Blöta löv som jag trampar på och nästan snubblar till som Bambi på hal is.. Okej, skit i det här. Fyfan vad jag hatar att skriva poesi.

Vad gör ni ikväll?

Jag har börjat skolan nu. Första veckan var det lite utav en "get together" med eleverna som går året över mig. 
Hela veckan körde vi lekar och på torsdag gick vi ut. En utav tvåornas kompis var med som inte går konfektionsteknik. 
Vi började prata, men redan då tänkte jag att det var något som inte stämde. För han verkade lite stöddig och mer världsvan än vad jag är. 
Det där med världsvan kände jag passade mig perfekt. Jag vill också bli det.

Ja, stöddig och världsvan bjöd han ut mig på en dejt och jag blev ärligt talat så himla glad för att någon vill göra det. Bara sådär uppochner. Så jag sa tack, vilket han inte fattade varför jag gjorde. Jag förklarade inte, bara nickade.
Så i en hel vecka smsade vi med varandra och jag var bara varm i magen. Bara det, där borde jag väl ha fattat att jag inte borde jag gått på den där dejten.

Spolar fram. Lördag 18.00

Han ringer och säger att hans kompis ska ha dambesök och undrar om han får sova hos mig efter dejten. Jag känner att det kan väl vara okej. Men jag förstår ju direkt att det inte handlar om det. Utan om.. annat. 
Dålig undanflykt deluxe.
Fast vi ska inte bara fokusera på dom dåliga sakerna, det finns bra saker också. 

1. Han är rolig
2. Han är bestämd med vad för arbete han ska skaffa sig i framtiden
3. Vi var ganska lika. 

Under hela kvälle försökte jag verkligen att känna någonting, men det räckte inte hela vägen fram. Vi kollade på filmen Monica Z. Det enda jag kunde tänka på var hur vackert det skulle vara att vara där i filmen än i en biostol bredvid honom. 

VAD ÄR DET MED MIG?!

Hans hand låg på mitt lår under hela filmen men jag kände inte hur det pirrade till i kroppen, hur jag kanske längtade efter att han skulle röra vid mig ännu mer. Jag var fokuserad på filmen hela tiden. 
Hela tiden... 

Under natten försökte han få till det, men jag ville verkligen inte. När han viskade frågan i mitt öra käde jag bara hur hela jag inte ville alls. 
Så jag sa nej.. Inte just nu. Jag fick ta bort hans händer ifrån min kropp fem gånger den natten, till sluta gnällde han lite irriterat att han var kåt. 

"Inte mitt problem", mumlar jag och somnar.
Han försöker inget mer.
Dagen efter vill jag bara att han ska gå, mina föräldrar kommer för att hälsa på under dagen och jag känner inte att dom ska behöva träffa någon vars namn jag knappt minns. 

Och nu är det fredag. jag hörde inte av mig efter träffen för jag visste verkligen inte hur jag på et snällt sätt skulle säga att det var förkastligt. Att jag inte kände något för honom och att allting bara vart sjukt onödigt. 

Han skrev till mig och frågade vad det var något han gjorde fel. Ja.. Vart skulle jag börja.. 

 

 

 

Dåså. Då har jag börjat min utbildning och jag är redan lite efter med en uppgift. Jag är lite dom så att jag hör det när jag känner för det. Nu är jag lässugen.

Första veckan har vart fantastisk. Vi fick en liten inspark/nollning eftersom att tvåorna inte fick någon och ville vara så snälla att ta hand om oss.

Hela veckan var det aktiviteter dom hade gjort för oss. Jag deltog på alla, första dagen var det irländsk julafton och öllunch. Dagen efter det var det allmänt häng med sanning eller konka- twist. På onsdagen var det after work och på torsdag small det!
Då gick vi först hem till en kille i klassen över oss och förade.

Fast innan dess tig vi en öl och tjötade. Fyfan jag vet att jag inte berättar denna historien så roligt.
Men håll ut. Jag har ingen dator idag eftersom jag återigen är i Småland. Jag var ju hemmans förra veckan men åkte tillbaka igen. Har ingen lektion imorgon.

However, på förfesten lärde vi oss dansa arabisk dans ( jag är sämst på takter) och pratade om shitloads of stuff!
På tal om det. Idag gjorde jag shitloads of linssoppa idag.
Det är så jag kallat min soppa; "Shitloads of linssoppa".

Aja,efter shitloads gick vi ut och rejvade.
Skoldagarna var få, för en av dagarna hade vi ingen lärare.
Det var allt. Röv och harpalt