2011. Jag sitter i mitt rum på ett internat någostans i Sverige och han har just smsat. Han vill komma över. Snön ligger tunt över den lilla gräsbiten och jag blir lksom lite glad. Jag har saknat honom en stund. Senast vi träffades hade han pratat om att han snart skulle hem till Falun över julen. Jag hade bara gjort en grimas för att liksom visa att "det rör mig inte så mycket i ryggen iallafall, gör var du vill". 
 
Men nu, jag ville så gärna att han skulle komma över. Han var två år yngre än mig och jag ville bara släta över det där blödande såret som jag hade fått efter mitt ex. Jag ville bara komma över mitt ex. Jag ville bara gå vidare, begrava alla feberdrömmar som han hade gett mig. Eller snarare som jag hade gett mig själv. 
 
Det röda huset var helt tomt, min korridor var knäpptyst. Jag ser hur någon figur pulsar fram i snön mot ingången till just mig. Jag trippar liksom ut ur min dörr och öppnar dörren sakta. 
-" Hejsan, haft en trevlig kväll eller?"
*"Jo det har det varit, men när du skrev ville jag bara kommar hit på en gång". 
Jag leder honom till mitt rum. Han får ta av sig skorna utanför min dörr och ställa av dom där. Sedan sätter vi oss i min säng. Vi småpratar lite, en stund. Sedan blir vi båda trötta och jag tar av mig kläderna, han gör likadant och sedan lägger vi oss under täcket. 
-"Fan vad varm du är!" säger jag och ler lite emot honom. 
*"Ja, jag sprang ju typ hit.."
Vi fnittrar lite innan vi.. Ja.. Ni vet.. pussas, men mer än så blir det inte. Det blir aldrig mer än så mellan oss. 
Av någon anledning vill ingen av oss mer än att kramas varje gång vi ses.Och snart är han också bara ett minne.  Snart tar detta slut.
 
Jag, den lilla modesta protagonisten fortsätter på fler äventyr. Aldrig ensam, aldrig rädd. 

Kommentera

Publiceras ej