Sådär, efter att ha kommit hem ifrån Berlin har jag bara en sak att säga om mig själv och mitt liv. Fyfan vad tråkig jag är. Så därför ska jag i veckan som kommer tatuera in en tjur på axeln där det står "Death".
Hard 'n cüül enough for ya?
Jag berättar mer om Berlin snart, jag ska bara "landa" först.
Så jag gick på en dejt igår. Inte den sämsta, men inte den bästa heller. Vi kan väl säga att den hamnar någonstans i mitten?
Varför den var kass?
Det ska jag berätta omgående:
1. Vi hittade inte varandra eftersom att min mobil tog slut på pengar. Så jag spenderade en halvtimme med att springa mellan Brunnsparken och Gustav Adolfstorget. Det var väl mitt fel eftersom att jag som vanligt var sen med fem- femton minuter. Så den stackaren fick verkligen vänta på mig och sa sedan att hen gått en runda.
Hade det vart jag som blivit väntandes hade jag ta mig tusan struntat i det och åkt hem.
Iallafall så fyllde jag på mobiljäveln och vi hittade varandra. Som tar oss till;
2. Hen var lång... För lång om jag ska vara ärlig och inte nog med det, hen pratade lågt och på skånska så att höra vad som sades var tyvärr omöjligt. Annars kändes det rättså okej med kemin och allting.
Efter en försenad meetup gick vi till ett ställa och åt, där jag fortsatte att inte fatta vad hen sa och tillslut gav jag upp. Jag "mhm" och "aha"- ade resten utav kvällen.
3. Vi gick efter det hem till hen och kollade på Almost Famous, det visade sig att hen inte bodde så långt ifrån mig!
Fast när filmen var slut och vi satt och lyssnade på musik istället blev jag så sjukligt nervös och vet ärilgt talat inte varför, det var kanske ett bra tecken, vad vet jag?
Helt plötsligt började hen pilla i mitt hår och då tänkte jag att det fick vara nog, tackade och gick hem.
True story.
Förövrigt tror jag att jag är Penny Lane. Eller "Lady", som hon egentligen heter. När vi kollade på filmen kände jag bara hur fin hon är, hur lik jag är henne och vilket öde som kommer att vänta mig. Jag kommer också att få nog, efter otagliga gånger som män har brutit mitt hjärta itu och bara dra till något land långt bort för att kanske "hitta mig själv" eller bara komma bort. Fyfan. Almost Famous är en förjävla bra film helt enkelt.

Nu slår grannjävlarna i golvet ovanför mig så jag ska lyssna på Hall& Oates så fucking högt som jag bara kan.




Gifarna och bilderna kommer ifrån internet, era jävla fucktards.
//Mvh Kärlekskrank_tjej_89