Jag ber om ursäkt för alla felstavningar i dessa inlägg men jag har mest bara skrivit ner dem snabbt för att det liksom har blivit som en flod när man har skrivit. Mina veckor här i Stockholm är snart slut och jag vet inte hur jag känner inför det. Jag tror jag vill stanna här, även om jag inte har utforskat så mycket som jag ville men nu vet jag hur jag tar mig till olika ställe, nästa vecka får jag två dagar med expedition.
 
i helgen bara en. Ikväll ska jag dansa spm fan och bars vars fancy, det är min fucking plan. Dansa till Kanye och vara glad.
 
 
Ibland undrar jag vart min gräns går. Ibland undrar jag om jag bryr mig alls. Jag vill allas bästa, så mycket att jag inte vet vem jag är längre.
 
Jag villar bort mig bland, "Ja" och "Nej". När jag säger ifrån blir folk rädda. Jag blir rädd för jag vet inte vart min gräns går. Så det är bäst för mig att fortsätta säga "Ja" eller "Nej". 
 
Det är som en fusion med mig. 
Att göra en hhelomvändning funkar bara om du kan balanser arätt mellan fel. Att göra en hemomvändning är på liv och död. Vid rätt tid och vinkel. Om du gör det fel kommer du att kana nerför backen i 230 km/h. 
 
Det var vad jag gjorde, jag var snabb med att skriva till honom. Att jag saknade honom. 
 
Han hade ändå frågat mig hur det var med mig, jag hade vart kall. En fucking bitch. Jag hade sagt åt honom att lämna mig ifred, men han försöte bara vara vän med mig. Jag försökte mest bara vara en bitch (jag lyckades för jag var en hemsk människa, inga kudos till mig tack *sad emoji*).
 
Här följer nu ett atuentiskt inlägg ifrån en blogg jag hade under denna tiden:
 
"Jag vill bara att han ska svara, jag hatar honom för att han inte svarar. Jag vill ha honom tillbaka för jag älskar honom. 'I' om du ser detta, jag vill bara ha dig tillbaka, snälla vi kan väl försöka igen..?".
 
Jajjemensan, du kan ge dig fan på att jag var den mest ptatetiska personen under denna . Jag var antatligen drottning på att krlka i stoftet. 
 
I långa sms förklarade jag anledningar till att vi skulle var ihop, att jag var det bästa som honom och att han aldrig skulle hitta någon som mig. 
Notera att allt fokus är på att jag tycker han är värdelös, jag ser det som att han nte kan klara sig utan mig och det är det som göra tt jag blir bitchen i denna situationen. 
 
Absolut inget av det han gör är fel. Att han går vidare är verkligen inte hans fel. Det är snarare jag som ringer till honom 24/7 som gör fel. För det är inte okej. jag gör skut med honomm och jag antar att han ska tro att han bara vil blir ihoo med mig igen det är inget som jag ska anta.