Jag lever väldigt mycket i en bubbla just nu, igår när det var måndag tänkte jag att det snart var helg igen. Och hur är det egentligen att leva så?
 
Hur är det något att sträva efter?
 
Jag pratade med en kompis häromdagen som sa att det ska man inte göra. Man ska inte leva för att det snart blir helg igen och liksom bara vara död dom andra dagarna. 
MAN SKA INTE LEVA FÖR HELGEN!
 
Självklart dör man snabbare om man gör det, det finns 365 dagar på året. Det finns 52 veckor, därav 52 lördagar.
 
Om du bara ska leva ditt liv efter lördagar så kan du ju själv räkna ut resten.
Jamen så tappade jag ju min telefon också på Valborg, eller nej.. Jag blötte ner den. Min lilla ögonsten. Mamma hade en liggandes som hon snällt skänkte till mig, god blessyrer soul. 
 
Jag blev dock väldigt ledsen över det, jag hade alla mina bästa bilder däri. 
Från internet, från IRL. Från min mamma. Och nu är allting borta IGEN! 
 
Men det är nog ganska mycket mitt eget fel. Jag sparar inte bilderna någon annanstans än på telefonen, jag lägger inte upp så mycket på instagram eller här. jag ser hur duktiga andra är med uppdateringar på sina bloggar och jag byter bara hela tiden, tar inte med mig allt gammalt utan lämnar det bara, så jävla synd
 
Igår var jag på Folk, igen.. Alltså jag bor snart där. 
 
Förra vecka följde jag med en kompis som ville dit. I förrgår skulle jag se en gratisspelnning och igår var jag på Hästpojken. 
 
Idag kom jag på att min lille man fyller år imorgon. Så jag borde ta mitt ass och dra in till stan för att hitta en födelsedagspresent. 
Men vad ska man köpa till någon som är långt ifrån ett barn?
 
Han blir 32. Jag blir tokig. 
 
Jag sitter och kollar på Coolstuff och visst, det finns roliga saker men är det nödvändiga saker?
 
En inspelningsbar mugg, kan han tänkas behöva det?
En harmonica?
En hamster?
 
...
 
 
En hamster..?