Jag försöker peppa mig själv med denna hösten för jag vill verkligen inte ha höst. Det är det sista jag vill just nu. Det ska bli så jävla tråkigt med höst för då måste jag köpa en massa tjocka tröjor och jag ser tjock ut i tjocka tröjor. Som en jävla boll och det orkar jag inte :(
 
Solange ser ut som jag känner mig. Fab och trött. #FML
Hennes hår är to die for förresten! 
(Fast odssen att det är en wig är 75%).
 
 
Jag försöker även få mitt hår att växa. Det går väl sådär, så nu ska jag googla en massa tips och  mitt hår att iallafall bli höstpepp.
 
Ett stående tips är att sova med sidensjsl om huvudet för att inte slita ut håret. Så det ska jag fixa! 
 
 
Nu ska jag till Karlskrona för minisemester. Ja, jag har jobbat bort sommaren men den är inte slut bara för att augusti inträder. Det blir lite svalare i luften men vd gör väl det, juli har ändå vart en varm månad. Eller vad säger ni?

I tidningen "Kupé" tipsas det om en ny deckarförfattare som heter Jenny Rogneby som har vart förband en gång åt Michael Jackson. Det är ju lagom coolt! 
Jag är ingen deckarälskare men denna kanske jag ger mig på. Annars läser jag för tillfället boken "the secret". För att jag behöver push och input just nu. 

Coolt som fan! 

*phew* Fatta vad jag har jobbat på nu eller. Snart har hela sommaren gått och skolan drar igång igen. Det är inget jag ser fram emot. Skolan är dit drömmar tar sig för att dö. Jag går dit för att dö. För. Att Dö. 
 
Jag vet inte vad jag ska göra för att hålla mig "levande" (Drömmande e.c). Men just nu är det mina arbetskamrater som inspirerar mig. Jag vet inte varför jag har valt den karriär som jag valt, jag vet inte varför jag inte har lyssnat på mig själv mer ordentligt. Jag har bara följt en röd linje, styrt ett skepp som sedan länge kapsejsat och som jag borde övergett. Men det har jag inte och jag vet inte varför. Nu trampar jag vatten och det är ingen annans fel än mitt.
 
Men det enda jag kan göra nu är att räta på ryggen, hissa segel och bara köra på. Rida på vågen av kreativitet och kanske hitta en lösning. För det finns alltid en lösning ska ni veta. Om det är något jag har lärt mig så är det att det inte hjälper att inta fosterställning, att ligga i ett rum och blossa cigarett efter cigarett. Man måste leva oavsett. Det är inget dåligt i mina ögon, att man måste leva.
För om det skiter sig kan man gott göra det bästa av situationen. 
 
Nu pratar jag till folk som skiter i allt när ett mindre hinder uppkommer. (Jag menar verkligenn MINDRE nu, har du andra problem som är tunga och jobbiga kan jag inte ta ställning till dem problemen)
 
Så jag ska kämpa och peppa. Fyfan, livet är mitt!
Jomen just det, hatar detta jävla namnet också men det går ikke att byta. Fukkkkkkkk
Alltså historiens längsta uppehåll ifrån en bloggish. Jag har inte haft något att ranta eller tjata om för mitt ordförråd har varit tömt. Det är påfyllt nu och jag vill bara säga hej hej. 
 
 
 
Men fan då, kan inte vintern bara släppa. Vintern är den där kompisen som ingen vill ha på festen. Get the fuck away.
 
Idag är det torsdag och jag har fortfarande inte skrivit klart min rapport. Jag vill helt enkelt inte, jag vill hellre ha sol och loppis på lördag. 
Nu fattar inte lättnaden med att göra en utrensning och bara bli av med saker man inte längre orkar flytta från höger till vänster. man gör sig inte av med det, man vill helt enkelt inte. Men jag har nu stått i min stora spegel och tittat djupt in i mina ögon och sagt att det fan får vara nog med fula gamla H&M-kläder ifrån 2001.
 
Jag ska sälja allt. Lampor, skor, böcker. porslin. Kom förbi. Jag står i slottsskogen på lördag. 
Men fan då, kan inte vintern bara släppa. Vintern är den där kompisen som ingen vill ha på festen. Get the fuck away.
 
Idag är det torsdag och jag har fortfarande inte skrivit klart min rapport. Jag vill helt enkelt inte, jag vill hellre ha sol och loppis på lördag. 
Nu fattar inte lättnaden med att göra en utrensning och bara bli av med saker man inte längre orkar flytta från höger till vänster. man gör sig inte av med det, man vill helt enkelt inte. Men jag har nu stått i min stora spegel och tittat djupt in i mina ögon och sagt att det fan får vara nog med fula gamla H&M-kläder ifrån 2001.
 
Jag ska sälja allt. Lampor, skor, böcker. porslin. Kom förbi. Jag står i slottsskogen på lördag. 
Nu när allting är så annorlunda i mitt liv är det så svårt att se dom där mörka jobbiga dagarna. Dom där dagarna som jag nästan inte kunde resa mig upp ur sängen. Eller dom där dagarna som jag bara ville halsa en hel flaska och röka tusen cigaretter. Gnugga ögonen med salt för att jag inte orkade med alla gamla syner som blixtrade förbi. 
Men det går ju inte för det sitter ju inte i ögonen, det sitter i huvudet. Och dom dagarna ville jag bara skrika "sluta för fan jag orkar seriöst inte". 
Tusen gånger med mantran "nu räcker det, nu räcker det, nu räcker det". Men det räckte aldrig. 
 
Dom dagarna är förbi, dom kommer alltid att vara förbi. Jag kommer aldrig mer behöva uppleva att någon sviker mig, att någon inte hör av sig. 
Dom sista var dock inte mitt egna hjärta närvarande i heller. Den sista var det jag som sa nej till. 
 
Egentligen såhär lågt efter är det väl inga att prata om. men det kanske kan vara stöd för andra som går igenom att bli dumpad, hjärtesorg, ilska osv.
 
 
En vän skulle ha en loppis på lördag och undrade om jag med hade något att sälja. Men gud. Självklart, jag vill sälja allt och bara köpa en massa nytt. Och det kan man ju inte om man inte har några pengar eller hur?
Så nu plockar jag ihop saker. Tvättar kläder, dammar av osv för att det ska se attraktivt ut.
 
Om ni har loppis, brukar ni putsa till eller brukar ni bara låta det vara. Vad tror ni kommer sälja mest på en loppis?
Jag har lagt ner böcker, kläder och skor. Jag är även jävligt sugen på att lägga ner alla mina How I met your mother- boxar ner kassen. 
Har någon av ser sett slutet än?
Jag har aldrig blivit så förbannad. Det är som att min största kärlek här i livet bröt upp med mig och lämnade sin döda guldfisk efter sig.
Den besvikelsen liksom.