Tjena!
 
Livskriserskan här igen. 
 
Mitt liv har den senaste tiden vart inställd på att jag måste tänka på zen.. Eller att jag ska andas in och andas ut. Ta det lungt och försöka fokusera på en punkt i livet. Göra något jag verkligen vill. Och sedan med en sansad saktfärdig rörelse röra mig emot mitt mål. 
 
Stående meditation ska tydligen vara bra så jag får väl börja tro på det. Min nya mantra är att jag bara ska ta det lungt och tänka positivt och andas en jävla massa.
 
När man blir gammal kommer sånnahär tankar upp i huvudet. 
 
Det är 1 juli vilken dag somhelst nu och jag inser att snart är det 1 augusti och sedan 10 augusti. Min äckliga födelsedag. Det betyder att jag kommer vara ett år äldre och borde vara klar med allting i livet och redan ha två barn, en bil och ett konto fyllt med pengar. 
 
Det är så himla mycket tvärtom. Barn är ljusår bort, och jag har sparat undan en tusenlapp. Det är allt. Däremot är jag sambo och håller just nu på att odla en massa saker. Basikila och tomater. Det måste ju vara vuxenpoäng på det?
Numera förstår  jag även varför man räknar vuxenpoäng. Man gör det för att stressa sig själv. För något år sedan hade jag en massa, sedan blev det minus för att jag gjorde en massa löjliga val. (Startade en prenumeration på en produkt som egentligen var helt värdelös). 
Såååå.. nu kan man säga att jag är väldigt mycket på minus igen.
 
Jag har kanske blivit vuxen men jag har typ noll koll på vuxenlivet. 
Jag är avig emot folk, jag är dålig på att knyta kontakter, jag glömmer saker och jag håller tillbaka på typ allt. Så tränar jag inte som jag borde heller. 
Jag försöker få rätsida på saker och ting men just nu är jag mest vilsen. 
 
Jag är så glad över att jag har ett jobb iallafall, annars hade jag nog bara gett upp. Flyttat hem till mamma och bosatt mig under hennes säng. Köpt en massa katter hade jag gjort också.. OOOOOH GOOOOOOD alla katter jag hade haft. 
 
Det är min plan B för framtiden, om livet fortfarande är kaos när jag är 35 kommer jag att göra allt detta. 
Eller 36, vi kan säga 36 så har jag ca 10 år på mig att göra något vettigt av mitt liv. 
 
(Jag hade en 5-årsplan, den gick åt helvete. Så jag vet inte vad jag tycker om dessa planer egentligen).
Nu när sommaren är här (HAHA) så är även mitt sommarjobb här. I våras tänkte jag att detta kanske skulle bli min sista sommar på stället jag är nu, men sedan insåg jag att det nog inte alls var fallet. Det kanske snarare blir mitt heltidsjobb och det gör inte så mycket.
Jag trivs väldigt bra. 
 
Det är något med att det aldrig blir tråkigt, jag sitter inte i tre timmar och gör samma sak. Tar lunch och sedan sitter tre timmar till och sedan går hem för att sova och sedan komma tillbaka och göra samma sak igen. 
Fan, vissa gåmger hinner jag kanske inte ens att äta! 
 
Och det gör ingenting, det jag jobbar med är jag väldigt nöjd över. Jag borde dock ta tag i mitt sparande känner jag. Vilket har vart när jag har pluggat eftersom allting har gått åt till att köpa material och böcker (till ingen nytta). 
 
Jag hatar att det är så lätt att vara efterklock, jag önskar att livet hade ett facit som matteböckerna. Livet är ibland som matte. Man använder en formel, den är fel. Man kollar i facit och sedan börjar man om. 
Fast man kollar ju i facit för att se svaret, för att seda ändra så att formeln besvarar facit. 
 
Så skulle livet vara.
Tänk när man dör så kommer en magister fram till en och ger en ett papper med alla lösningar som man hade behövt under livet. 
Fan vad arg jag hade bivit isåfall. Sedan under tiden som jag vart arg hade jag fått en arg aura över mig så att jag sedan återföds. Och blir ett lejon. 
 
Eller tiger.
 
...
...
...
 
 
 
 
 
 
...
 
 
 
... Det är kul att jag startade detta inlägget med att prata om mitt jobb och sedan mynnar det ut i att jag pratar om att bli en tiger.